Trelleborg 2053

Månad: mars 2017 Sida 1 av 2

Se oss inte som offer!

De två första åren i mitt liv levde jag som vilken tvååring som helst. Jag gick på förskolan och busade med både vänner och förskolelärare, men någon månad efter min tvåårsdag fick vi beskedet som förändrade mitt och min familjs liv för alltid. Jag blev diagnostiserad med cancer, AML – Akut Myeloisk Leukemi, en allvarlig form av blodcancer som sitter i benmärgen. Jag behandlades under ett halvår med många tuffa och intensiva behandlingar med cytostatika (cellgifter). Att få så kraftiga behandlingar med cytostatika förstör ett barns kropp så även min. Idag lever jag med komplikationer från min behandling så som hjärnskada/hjärntrötthet, riktiga humörsvängningar, en synskada (synfältsbortfall) med mera.

Cancern kommer aldrig riktigt lämna mig den kommer alltid att finnas där även om jag så önskade att den inte gjorde det. Den gör mitt liv betydligt svårare men den har gett mig väldigt mycket glädje också. Utan cancern hade jag inte varit den person som jag är idag. Min syn på livet har ändrats, jag tar tillvara på livet och uppskattar de små sakerna i vardagen också. Jag har även fått en vilja och envishet utan dess like.

Den andra augusti 2016 började resan som skulle ge mig både glädje, smärta och vänner. Jag skulle än en gång få ta fram min vilja och envishet för att klara av det. Jag och tre andra barncanceröverlevare skulle tillsammans med TeamAron bestiga Sveriges högsta topp, Kebnekaise. Trots min hjärntrötthet och syn skulle jag ta mig både upp och ner med min egen packning. Det var ingen som skulle få ta den ifrån mig bara för att det blev jobbigt. Jag hade bestämt mig för att klara detta på egen hand. Att bära min egen packning trots att den vägde en del kilon skulle jag göra. Det var ingenting som skulle hindra mig från att göra det, men för att klara av att gå både upp och ner behövde jag en person som kunde hålla mig i armen och visa vart jag skulle sätta min högerfot eftersom min synskada gör att jag inte ser någonting åt höger, inte ens mitt eget ben. Med många vrickningar i fötterna fortsatte jag gå mot toppen eftersom att jag hade bestämt mig för att klara det. Känslan att stå högst upp i Sverige är obeskrivlig! Lyckan över att ha klarat att ta sig upp föll ut i glädjetårar. Jag kunde inte förstå att jag trots mina biverkningar klarade att ta mig högst upp i Sverige som många andra inte gjort.

Väl uppe på toppen insåg jag också att vi bara kommit halvvägs och påbörjade nedstigningen efter den magiska stunden där ingenting kunde stoppa mig. Att senare ta mig ner blev också en stor utmaning. Min hjärna började så smått stänga av sig själv, den orkade helt enkelt inte längre. Hjärntröttheten började ta över och alla stenar blev platta tillslut. Men jag skulle kämpa, slita och ta fram min envishet för att klara hela bestigningen själv för jag hade bestämt mig att det skulle gå på något vis. Cancern höll på att ta mitt liv ifrån mig och nu skulle jag visa vem som är bossen över min kropp och mitt liv. Det var nu jag hade chansen att ge tillbaka. En tupplur på en sten behövdes för att inte falla ihop, men sen var det bara på det igen. Någon timme senare satte jag mig på en sten bredvid en av dem personerna som peppat och stöttat mig längs vägen. Att få sitta på stenen bredvid en person som betyder så mycket för mig var magiskt. Jag och alla andra hade precis bestigit toppen av Sverige.

Som jag skrev tidigare har detta äventyret betytt riktigt mycket för mig. Det fick mig att inse att jag klarar det mesta i livet efter att ha bestigit Kebnekaise. Att få känna på den magiska känslan uppe på toppen efter allt slit insåg jag att det mesta är möjligt bara man vill och är beredd att kämpa för det. Jag fick äran att tillsammans med Aron Andersson berätta om vårt äventyr i TV4 nyhetsmorgon. Här nedan kan ni se klippet där vi berättar om dagarna som hjälpte mig att inse att allt är möjligt bara om man vill det tillräckligt mycket.

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/rullstolsburne-aron-ledde-expedition-till-kebnekaise-3472086

Kebnekaise gav mig kraften att orka kämpa vidare i skolan. För skolan har varit och är en stor plåga för mig med mina biverkningar från behandlingen. Trots att man har svårigheter och många motgångar kan man lyckas vilket jag har bevisat för mig själv. Det är just min vilja och envishet som fått mig att vara där jag är idag. Efter snart fem år på gymnasiet lämnar jag med godkända betyg och detta tack vare lärare som trott på mig, men framför allt att jag trott på mig själv och att det är möjligt.

Vi är många barncanceröverlevare i dagens samhälle och utifrån mig själv blir jag ofta bemött på ett negativt sätt när jag berättar min bakgrund. Jag blir ofta bemött som ett ”offer” som man ska tycka synd om vilket är väldigt tråkigt för mig. Människor ser ner på mig för att jag har fått de biverkningar jag fått och inte orkar lika mycket som alla andra vilket är riktigt hemskt. Detta vill jag förändra, jag vill förändra synen på oss överlevare. Tyck inte synd om oss utan se oss istället som vi är, kämparna som inte ger sig. Vi är precis som vilka andra människor bara med andra erfarenheter och ser livet från ett annat perspektiv. Låt oss vara lyckliga tillsammans, kämpa tillsammans och sluta se oss som ”offer”.

 

 

Bilder privata.

VI GJORDE DET!

Anja var en av dem som stöttade mig längs vägen och här har vi precis kommit tillbaka till fjällstationen där resan började.

 

Minska kriminaliteten!

Jag har läst en bok som heter Den utvalde och den är skriven av Lois Lowry. Boken handlar om en pojke som heter Jonas och han lever i ett så kallat perfekt samhälle där det inte finns krig eller något sådant.

I vårt samhälle så finns det en hel del kriminalitet och ett exempel är skjutningar inne i Malmö på Rosengård och andra ställen i Malmö, där lite allt möjligt händer. Anledningen till att detta händer är att allt är annorlunda jämfört med hur det var för kanske 20 år sedan.  Samhället vi lever i nu har jättemycket som borde förändras men man gör inget åt det och jag vill egentligen skriva om mer men det största problemet jag tycker världen har är kriminaliteten. Nuförtiden så finns det ungdomar som röker redan när dem är 13 år och sen så finns det andra ungdomar som röker på som även dem är 13 år bara.

Det finns typ inget man kan göra åt det. Det enda jag kommer på som man kan göra är att man kan kolla när ungdomar försöker köpa tobak är att man kan kolla om dem har leg och om dem är 18 år.  Och om dem inte är 18 år eller äldre kan man ge böter eller något sånt. Och om där förekommer våld i ett samhälle så kan man försöka göra så gott man kan att hitta personen och ge böter eller värre straff.

Jag vill förändra Världen.

Jag vill förändra världen!

Hej idag ska jag berätta om en bok jag har läst och den handlar om ett fantasisamhälle. Boken heter Den Utvalde och är skriven av Lois Lowry. Allt i deras samhälle är mer konstigare än vårt. Det är inte som det ska vara i riktiga världen allt där är annorlunda än alla andra samhällen, det är några få personer som har gjort regler som folket ska lyda i fall dom vill stanna där. Ett par av reglerna är bland annat att dom inte behöver pengar för att dom får det dom behöver för att överleva.

En annan regel är att dom inte kan gifta sig eller skaffa barn utan direktören säger vem som ska gifta sig och när dom ska hämta upp ett eller två barn. Men i verkliga livet kan man gifta och skaffa barn med den man älskar. Varje gång det har gått ett år så fyller man år så först är du nolla till tolva. När man kommer upp till tolva år, så kommer du få uppdrag som du senare kommer jobba med i hela ditt liv och du kommer få saker som en cykel. Men tolfte året är speciellt, dom kollar upp vad du mest gör och jobbar med i fall du gillar en sak och du håller på att vara där hela tiden och hjälpa till kanske du kan få det som ditt uppdrag.

Jag vill att vi ska leva i ett samhälle där hela världen ska vara som ett fint ställe för alla, jag vill att alla vapen och bomber ska kastas ut så vi alla kan leva i harmoni och i alla fall så behöver vi hjälpa andra folk som är utan mat eller hem för dom inte ska vara själva och inte trygga.

  1. I fall du kan göra ett bättre samhälle lämna en kommentar. Sprid kärlek till alla, visa respect det kommer tillbaka.
  2. Jag vill att allt ska vara lugn och ro och man ska sluta bråka allting har innan varit tillsammans men nu splittrar vi mer och mer.
  3. Hur jag vill ändra världen är att göra en video och göra så att alla kan förstå vad man säger så alla kan hjälpa till och sprida den videon så det inte är krig inget hatt eller något sånt.

I boken jag har läst har dom ingen fattigdom eller något så att dom behöver pengar att handla mat eller överleva dom får sakerna hem eller direkt efter när maten eller något saknas så får dom det hem det är så mycket annorlunda i denna världen vi bor här kan mat kosta mycket jämför med deras samhälle.

Real Case – skola och arbetsliv möts igen!

Fokus på livslångt lärande och kunskapskrav – win-win!

Real Case är ett samarbetsprojekt mellan skola och arbetsliv i syfte att stärka entreprenöriellt lärande. Att vara delaktig i ett Real Case tillsammans med Sodalicious, som är en ekologisk läskfabrik i Trelleborg, innebär att få lära och utveckla viktiga framtidsförmågor i ett verklighetsnära sammanhang. Det handlar om att vara delaktig och medskapande i Sodalicious företagsprocess för att ta fram en ny produkt. Tillsammans med ägaren och entreprenören Mattias Lindemann ska eleverna ta fram en ny läsksmak inklusive presentation av läsken.

I morgon är det dags för workshop på Söderslättsgymnasiet och entreprenören Mattias, som äger Sodalicious, besöker eleverna i deras lärmiljö.

Kort om vårt arbete under hösten:

  • Vi bekantade oss med entreprenörskap och entreprenöriellt lärande genom att läsa, samtala och koppla ihop skola och arbetsliv.
  • Vi gjorde studiebesök på Sodalicius.
  • Eleverna genomförde reportage och fick möjlighet att lära sig hur man skriver på webben. Läs mer om elevernas upplevelser via länkarna:

Ett trevligt studiebesök på Sodalicious 

En smaklig upplevelse

Studiebesök på Sodalicious

  • Eleverna gjorde undersökningar bland ungdomar och vuxna för att få fram intressanta läsksmaker.

Under våren fortsätter vi så här:

  • Vi stärker entreprenöriellt ytterligare och tar tillvara på digitaliseringens möjligheter och arbetar med ”flipped classroom” genom att se filmserien Unga entreprenörer – Idéfabriken (UR) inför och efter entreprenörbesöket.
  • Det blir workshop – elever och entreprenör möts för att tillsammans ta fram en ny läsksmak samt utforska ekologisk läsk och livet som egen företagare. Det blir också läskprovning, övning i argumentation och storytelling som marknadsföringsverktyg m.m.
  • Releasefest

Håll utkik i webbtidningen för spännande inslag från vår workshop och vårt arbete framöver! 🙂

Hur kan man stoppa fattigdom?

Hur kan man stoppa fattigdom?

Just nu läser jag en bok som heter Den utvalde av Lois Lowry. Boken handlar om en kille som heter Jonas och i Jonas samhälle finns  ingen fattigdom. Men de har ett dåligt samhälle och det finns någon som bestämmer över alla.

Det finns många som vill stoppa fattigdom och det finns olika sätt att stoppa det till exempel om varje person hjälper en fattig då kommer det inte att finnas fattigdom längre. Den fattige som du har hjälpt hjälper någon annan och så sprider det sig vidare och vidare. De som är väldigt rika kan hjälpa många fler personer som behöver hjälp. Eller kan dem lämna så mycket pengar de kan till välgörenhetsorganisationer.

I stället för att ger pengar kan man ge begagnade saker som man inte använder. Jag har läst en bok som heter Hej Snälla av Christina Wahlden och boken handlar om en kvinna som tigger ute på gatan. En kvinna har sett henne tigga på gatan och ville hjälpa henne för att hon var gravid. Kvinnan som ville hjälpa hon gick hem och hämta hennes sons gamla kläder och gav dom till den kvinna som tigger. Det är ett sätt att hjälpa en fattig

Till slut så vill jag säga om du vill hjälpa någon men inte har råd så kan hjälpa på många olika sätt.

  1. ge de gamla kläder som du inte använder.
  2. säg hej och var snäll mot dem så att de ska inte känna sig ensamma.
  3. ge de pengar om du kan eller ge dem varm mat.

Petter har läst alla hälsningar!

Petter Alexis har läst era hälsningar och twittrat att ni gjorde hans dag! Så härligt! Bra jobbat! 🙂

I twitterflödet den 17 mars:

”Otroligt fin feedback, tusen tack. Jag har läst alla nu. Det här gjorde min dag.”

Förändra skolan

Förändra skolan!

Jag har fått som uppgift att välja ut något som jag vill förändra i världen och det jag har valt är att förändra skolan. Vi gör detta i samband med en bok vi läser på skolan som heter Den utvalde och författaren till boken heter Lois Lowry.

Jag tycker att skolan ska ta tag i elevernas svårigheter mer. Det jag menar är att det finns elever som har det svårt på grund av t.ex. sin  dyslexi, dyskalkyli eller språkstörning.  Många elever får reda på det så sent på grund av att man inte tar tag i det i början. Därför tycker jag att lärare ska vara mer uppmärksamma på alla elever i början även om dem inte kanske skulle ha några svårigheter. Det kan då minskas med att få reda på det så sent som t.ex. jag fick reda på det i 9:an att jag hade språkstörning och det var inte kul för jag har fått kämpa mycket med mina svårigheter. Det blir för mycket i skolan när det blir för jobbigt och tills slut ger man upp för att man inte orkar mer. Jag tycker inte att det ska vara så för att jag vill att alla ska klara skolan och det är viktigt för framtiden sedan att alla förtjänar att klara skolan.

I skolan finns det olika hjälpmedel för eleverna men det behövs fler hjälpmedel. Det är mycket teoretiskt i skolan och det finns många som har det svårt med det teoretiska då de klarar mer praktiskt. Därför tycker jag att det måste finnas mer praktiska saker för eleverna för att fler ska klarar skolan. Det kan vara mycket mer praktik för jag lär mig mycket genom att vara ute och jobba.  Då menar jag att man ser vad man gör genom bilder och även att man får använda händerna till att arbeta.

Under 2012 den 8 Augusti skrev en mamma en insändare i tidningen Allehanda om hennes barn som inte fick hjälp i skolan. Barnet gick då i en av Härnösands största grundskolor. Skolan anpassade inte efter hennes barns svårigheter och de hade inte kompetens att bemöta eleverna på rätt sätt. Skolan ställde så mycket krav på elevernas kunskaper för att dem skulle bli godkända men då blev det svårare för eleverna när det inte fick rätt hjälp. Varför ställer dem inte lika mycket krav på lärarna om hur dem ska undervisar eleverna. Tycker ni inte att om skolan har så mycket krav på elevernas kunskaper ska inte lärarna då hjälpa eleverna utifrån deras svårigheter då. Hur tror ni att eleverna ska bli godkända när det inte får hjälp om nu skolan vill att dem ska bli godkända när de ställer så mycket krav.

Avslutningsvis vill jag att skolan ska ställa mer krav på lärarnas undervisning och inte bara på elevernas kunskaper för då tror jag att eleverna kommer klara av kraven som skolan har även om dem har det tufft i skolan. Jag tror även att eleverna kommer uppfylla de krav som skolan har och bli godkända.

Hopp om förändringar bland flyktingar

På Aftonbladets hemsida skrevs det att under 2016 kom cirka 5 147 ensamkommande till Sverige och Trelleborg tog emot cirka 200 som kom hit och stannade. På grund av krig och våldsamheter i sina hemland. Många kom hit ensamma utan pengar eller kläder och vissa kom med hela familjer. De hade rent ut sagt ingenting! De hade flytt i flera månader och många unga,barn och äldre dog på sin färd eller blev dödade.

När detta hände så klagade många i Trelleborgs kommun över ensamkommande .Att dom ska ha fått  många lägenheter  i Trelleborg och att det finns asylboende som där finns personal på grund av dom är yngre än 18. Och att dom skulle få gå på en normal skola och lära sig Svenska.

Många tänker inte på hur det har varit att få lämna sitt hemland på grund av krig. Och att många av dom har varit tvungna att lämna sina vänner och familjer. Det är hemskt! Nästan alla ensamkommande går runt och blir kallade som flyktingar och det är ju som en mobbning för dom, hur kul kan det vara att bli kallad flykting? Det är ju som att dom inte är som andra människor. Och att alla har lika stor rätt att få göra och säga och bli kallade för deras eget namn som vi som bor i Sverige.

Många har fått åka tillbaka för dom inte har haft pass eller id. Dom har inte fått uppehållstillstånd och då kan migrationsverket bara en dag ringa och säga att idag måste du lämna landet. Och det tycker jag är fel, jag tycker att alla ska få en chans att få ett bra och lyckligt liv här istället för att åka tillbaka till krig .Och det är hemskt att man måste gå varje dag och  tänka på om man inte har uppehållstillstånd att när som helst kan dom ringa och då är jag tvungen att lämna landet.

Detta tycker jag ska förändras på för alla är lika värda och att ensamkommande är som vilka person som helst. Och det har jag  tänkt mycket på hur dom verkligen har det i sina hemländer med krig och allt  och att vi i Sverige har det jättebra och då så klart ska vi i Sverige visa det för alla och hjälpa dom som kommer hit och behöver hjälp.

Jag tycker att vi ska ta emot människor från andra länder som har krig och de ska alla dom andra länderna också göra för vi hade att dom hade gjort det för oss om det skulle ha varit krig här i Sverige. Och att dom som kommer hit som ensamkommande med sina familjer ska bli lika behandlade så som alla andra blir för dom är också  människor.

Läs mer på- http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborg/172-ensamkommande-2016/

Förändring inom skolmaten!

Eleverna på Söderlättsgymnasiet i Trelleborg har under lång tid känt sig missnöjda med skolmaten som serveras. Detta behöver vi göra något åt! En lösning på detta har ganska fort spridits blad eleverna och nu vill vi försöka manipulera rektorerna till vår vilja. Frågan är den om det kommer att fungera?

Söderslättsgymnasiet har inget eget kök där skolmaten tillagas utan vi får maten levererad till oss. Eleverna påstår att skolmaten är vidrig och knappt går att äta. Den är ofta dåligt tillagad, kall och ibland händer det att den tar slut. Att elever hoppar över skolmaten är inte bra alls. Hungriga och kurrande magar kan leda till att man inte kan prestera lika bra under lektionerna eller att koncentrationen minskar. Man orkar inte dagen helt enkelt.  Skolan får gång på gång klagomål av eleverna över den dagliga extremt långa kön in till matsalen där folk gång på gång tränger sig förbi. Inte nog med de långa köerna och den äckliga skolmaten utan eleverna på skolan påstår också att matsalen är allt för liten för så pass många elever som skolan faktiskt har. Detta slutar med att man sällan hittar plats och att det skapar en obehaglig miljö i matsalen av all oljud. Detta får faktiskt oss att strunta i skolmaten, det är inte alla elever som har råd att äta lunch ute på stan dag efter dag.

Efter all missnöje och klagomål bland eleverna skulle jag så gärna vilja att rektorerna på skolan beslutar om att alla eleverna på skolan ska få rätt i ett matkort. Det började i skolorna uppe i Stockholms län och har numera bara spridit sig delar av landet. Detta ser jag som en lösning av problemet. Kanske har ni ett ytterligare exempel? Jag vore tacksam om ni kom med dem i kommentarerna. 


 

Första läsuppdraget till Den utvalde

Del 1 – Reflektion och resonemang (kommentar)

En stad eller ett samhälle förändras och utvecklas ständigt, men de fungerar inte alltid. Jonas, huvudpersonen i Den utvalde av Lois Lowry lever i ett samhälle utan konflikter, fattigdom, arbetslöshet eller skilsmässor. Det låter ganska bra, eller hur? Under läsningens gång har vi förstått att det är något underligt med hur man lever i samhället.

  • Hur upplever du samhället? Vad är bra och vad är dåligt? Ta fram minst två exempel, resonera kring dessa och posta din kommentar.
  • Vad tror du Lois Lowry menar med följande: ”Till alla barn som bär framtiden i sina händer”.
  •  Avsluta din kommentar med en öppen fråga som andra kan svara på. Öppna frågor har inget givet svar utan öppnar upp för tal och tankeutrymme (slutna frågor ger oftast enkla svar). Öppna frågor kan exempelvis inledas så här:

Vad har…? Hur skulle …? Vilka tankar…? 

Del 2 – Vilken förändring vill du se i skolan/samhället/världen? Lär dig att blogga och förmedla samtidigt ditt budskap till omvärlden. (Blogginlägg)

”Be the change that you wish to see in the world” – Ghandi

Vi såg tidigare en scen ur filmen Pay it forward (länk finns i Classroom för er som missade lektionen) där Trevor får en uppgift av sin lärare som går ut på att förändra något så att världen blir bättre. Ditt uppdrag är att berätta vilken förändring du vill se i världen och samtidigt lära dig mer hur man bloggar. Mer information och stödmaterial finns i Google Classroom. Se filmklippet från Webbstjärnan och granska ditt inlägg utifrån checklistan innan du publicerar. Lycka till med bloggandet. 🙂

Läsuppdraget ska vara gjort senast den 31/3!

Sida 1 av 2

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén