Månad: juni 2018

 I samband med svenskan arbetar vi med att utveckla skrivandet. Alla i gruppen skrev texter utifrån hur det är att vara ung idag. Vad vi drömmer om och vad vi vill ändra på. Vi fick möjlighet att vara med i tävlingen som heter “Tankar om vår tid . av 100 unga”. Min text blev en av de utvalda texterna och kommer att vara med med i e-boken. När jag skrev texten tänkte jag på de globala målen 3 och 4 god hälsa och välbefinnande och god utbildning för alla. Vi använder oss av målen hela tiden och det är eftersom vi vill att världen ska vara bra för alla år 2030. Den kan bli bra om vi hjälps åt och arbetar med de globala målen.

Nu ska jag berätta om min upplevelse. Det har varit jätteroligt att vara med i detta real case eftersom det är en verklig uppgift som betyder något även utanför skolan. I och med att man tävlar också blir det mer spännande och man vill göra det så bra som möjligt. Jag valde att skriva om min språkstörning för det kommer från mig själv och jag vill hjälpa andra. Det kändes bra att skriva om det eftersom jag vet hur det är. Det är bra att berätta om det så andra kan se att man kan lyckas även om det är svårt. Oftast känns det meningslöst när man är i sådan här situation, men det går att lyckas ändå. Jag själv kan tycka det är bra att prata med andra som också haft det lika tufft och vet hur det är. Det hjälper till att bli mer motiverad och att tro på sig själv mer. När jag var klar med texten kände jag mig duktig. Jag tyckte jag hade gjort texten jättebra och den kom från mitt hjärta. Jag skickade in texten den 2 december 2017.

Tiden gick och gick och jag tänkte inte mer på det, men den 18 maj såg jag ett mail där det stod att mitt bidrag blev utvalt till boken. Först visste jag inte var det var. Jag trodde först det var reklam men jag kände igen “tankar om vår tid” som stod i meddelandet. Jag såg min text i dokumentet men det kändes som det var en evighet sedan jag skrev den. Jag hade helt glömt bort att jag var med i tävlingen. Det kändes först helt overkligt att de just valt min text. Hur kunde det vara möjligt? Det var liksom svårt att förstå att det var sant. Men jag är som sagt stolt och det var roligt att berätta för min lärare Maria.

Marias kommentar:

Vilken fantastisk nyhet! Så roligt! Jag blev rörd till tårar när jag läste din text ”Tänk om jag fått reda på det tidigare”. Du har visat mod, utmanat dig själv och aldrig slutat försöka. Det är så fint av dig att skriva och dela med dig. Jag vet att du vill göra din röst hörd så att fler barn och unga med språklig sårbarhet får rätt undervisning och stöd i tid.

E-boken Tankar om vår tid – av 100 unga (Läsrörelsen) i samband med valåret 2018.

Bild: Läsrörelsen

Här bearbetar jag min text utifrån respons.

Jag har haft mitt sociala företag på församlingshemmet i stan nära skolan. Där jobbade jag med Sandra och Charlotte inom nästan hela årskurs två och det var en väldigt härlig upplevelse att få vara med på företaget. Första dagen vi kom till församlingshemmet träffade vi Anna Smedjeback som styr verksamhet och som skulle vara vår handledare genom den tiden vi var där. Jag kände direkt att det var en bra plats att ha vårt sociala företag på eftersom alla var så trevliga och vi trivdes riktigt bra bland barnen samt personalen. Arbetssättet vi hade var att följa teorier  som till exempel Vygotskij och Dewey, dessa tekniker ger mera fri kreativitet till barnen och låter dem arbeta med sina egna saker. Medans barnen pysslade så såg vi till att barnen gjorde rätt och hjälpte dem om det behövdes.

På onsdagar hade vi onsdagsklubben, där jobbade vi med lite äldre barn som gick från 1 an till 4 an på kattebäcksskolan och lite andra ställen. Vi samlades oftast i en ring när barnen kom, då fick vi alla ta lite frukt och prata om vad vi skulle göra just den dagen. Efter fruktstunden delade vi alltid upp barnen i två grupper, den äldre gruppen och yngre. Vi började med att ha dem yngre på musiklektionen och att de äldre fick göra puzzle, efter att alla var färdiga bytade vi platser. När det var slut hade vi andakt med alla inne i ett litet rum. Vi tände ljus och sjöng lite innan barnens föräldrar kom och hämtade dem.

Torsdag var det baby cafe och där gjorde vi inte så mycket extremt med barnen förutom att pyssla lite. Vi gjorde blommor av äggkartonger och lite disktrasor. Barnen fick stämpla på olika typer av märken. Jag satt oftast med de lite äldre barnen och målade på stämplar eller så ritade vi lite på mallar medan Sandra och Charlotte var med föräldrarna som hade nyfödda barn med sig till företaget. Många av föräldrarna är oftast med på de olika sakerna som barnen gjorde, men oftast så satt vi alla och pratade om olika saker. På andakten hade vi som på onsdagsklubben, lite tända ljus och sånger. Alla fick vara med på andakten och de barnen som inte ville kunde leka inne i ett annat rum med oss eller deras förälder. På fika stunden stod jag och diskade upp allt medans folk började gå hem.

Jag hade ett socialt företag med Sandra och Josefin, vårt sociala företag hette CHSAJA och namnet står för Charlotte, Sandra och Josefin. Syftet med vårt sociala företag är att visa hur man är en bra förebild, hur man ska vara mot varandra och kunna vara fysiskt aktiv. Vi ville ha en verksamhet som riktas mot dem yngre barnen. Allt började med att vi fick kontakt med en förskola som heter Maracas som ligger i Trelleborg och vi pratade med vår handledare om hur länge vi ska vara där och vad socialt företag innebär. Då vi berättade att vi kommer komma två gånger i veckan under 3 timmar då vi ska ha fysiska aktiviteter, pyssel samt finnas där som stöd.

Inför de veckorna vi var på förskolan så hade dem temat djur eller bondgård och det gick ut på att dem skulle måla deras händer och sätta det på ett vitt papper så det skulle se ut som en tupp. Vi planerade också in att vi skulle köra dansstopp med barnen då vi sätter på musik och dem dansar, när vi pausar musiken så får dem sluta dansa. Ifall de fortsatte dansa uteslöt vi dem ur tävlingen.

Vi fick tillslut avsluta vårt sociala företag på förskolan Maracas för de skedde nya förändringar då en ny person med skyddad identitet skulle börja och man fick bara stanna kvar om man var fast anställd och att dem inte tog emot praktikanter. Vilket vi i gruppen tyckte vad sjukt synd. Vi gick dit på onsdagen och var med barnen, vi lekte olika lekar med barnen och byggde med klossar vilket de uppskattade. Senare mot slutet så sa vi hejdå till alla och vi förklarade för barnen hur det blir och att det var roligt att vara med allihopa.

Vi fick gå till vår lärare och berättade hur det låg till, och snabbt därefter så fick vi en plats på församlingshemmet i Trelleborg där vi fick vara med barnverksamheten 2 gånger i veckan. På onsdagsklubben och på torsdagar så var det babycafé/ öppethus. Jag tyckte att det var ganska lätt att komma in i gruppen då jag gått där när jag var yngre då jag kände till stället och personerna som höll i allt.

På församlingshemmet så hade dem ganska strikt schema som vi fick följa så vi fick inte direkt göra egna aktiviteter med barnen utan mer finnas där och stötta och assistera. Varje vecka så hade dem olika teman som dem gick in på då dem fick olika armband där de stod tex. modig, unik. Så läste handledaren upp ett text ur bibeln så fick barnen prata om de olika ämnena.

Det jag har lärt mig med mitt sociala företag är nog att kunna ta mer initiativ, att våga ta för mig mer. Säga till om något är fel. Att det också har ökat min förmåga till att våga ge mig in på nya situationer än att bara vara på en förskola och att inte bara stanna på ett ställe.